vad jag bryr mig om nu

jag klarar mig visst

update
det jag menar är att jag klarar mig utan bloggen. jag fortsätter alltså inte längre och nu är det helt bestämt


jag har slitit ut mina skor


Det fina bandet La Mome Piaf. Har hört att de är riktigt bra och att de har spelning på fredag i Västerås och att alla som har eller inte har vägarna förbi borde komma och besöka Nordiska Gårdsbandsfestivalen som de så fint ska spela på.
Snälla!

don't run away

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Helt varm i kroppen, glad i hjärtat och spänningshuvudvärk så det skriker om det. Egentligen har inget speciellt hänt. Eller... jo.  För mig är det speciellt. Handlar det om denna person är det alltid speciellt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

ps. jag har ett funnit ett fint hjärtformat blåmärke på höften. måste vara ett tecken (ständigt på jakt efter tecken) ds

how about a late night pictureshow?


Två dvder för 99 kr på Maxi blev en av räddningarna denna kväll. Eller två då om man ska ta de var för sig. Jag kollar på Ebba och Didrik. Har kollat 2 timmar 26 minuter och 15 sekunder. 20 sekunder. Har druckit kaffe. Inte bra med koffein på natten. Man blir pigg och speedad och kan inte somna förrän framåt morgonen då det egentligen är dags att gå upp. Måste iallafall kolla klart på den första dvdn innan jag ens försöker lägga huvudet på kudden. Kan inte slita mig. Det är en så gullig serie. Det är bara så jobbigt att sitta här själv. Så deprimerande. Jag känner en stark längtan. Efter någon. Efter honom. Varför kan han inte bara vara lite spontan, söka upp min adress, knacka på och be om att få kolla på Ebba och Didrik med mig? Sitta här ihopkuren i min säng otroligt otroligt nära och precis precis snudda vid mig. Lite elektriskt spänning liksom. Varför kan inte jag vara lite spontan, söka upp hans adress, knacka på hans dörr och be om att få sitta ihopkuren bredvid honom i hans säng? Varför är jag så dryg och varför allra helst i sånnahär situationer? Varför gör jag aldrig någonting åt saken? Hade jag varit lite bättre på sånthär hade vi kanske fått uppleva den där elektriska spänningen precis just.... nu. Jag hade inte behövt känna besvikelsen över att sitta här ensam hela lördagskvällen. Ack. Blundar och hoppas litegrann att detta inte är verkligheten. Att det jag just skrev är verkligheten. Men det är den inte. Inte än. Inget är ju egentligen försent. Jag har fortfarande tid på mig att spela mina kort rätt och så vidare och så vidare. Vill vill vill. Måste måste måste. Åh gud hör min bön.
2 timmar 34 minuter 49 sekunder.
Var här.
Snälla.
Förlåt för mina ilandsproblem men för mig är detta enormt. Ni behöver inte ens läsa eller bry er jag behövde bara göra av med min överskottsenergi.



Den är fortfarande kvar

pansartax


Pansartax är typ det finaste ordet jag vet. Igår kollade jag på nästan hela Livet enligt Rosa med Martina och Sara och det är typ den finaste serien jag vet. Vi drack kaffe och åt chokladbollar vilket är typ det godaste jag vet. Om en vecka har vi spelning och det är typ det roligaste jag vet. Jag följer i Martinas fotspår och ska sluta svära för det är typ det fulaste jag vet. Idag vet jag inte vad jag ska göra och det är typ det jobbigaste jag vet. Hejdå

STOPP

kom på att jag inte klarar mig utan bloggen och nu är jag inte fullt så deprimerad så sluta inte gå in här! behöver er också såklart :*

hejdå

o r k a  b l o g g a. s l u t a r  b l o g g a
men jag finns på andra ställen. på bilddagboken där jag heter lejonhjerta och så har ju mitt band en myspace och så har jag ju msn som jag inte drar mig för att lägga ut såhär. den är elinilsson@live.se . hör gärna av er om ni inte hatar mig. pözz


RSS 2.0