shesdeadletsdisco

Det fina bandet La Mome Piaf. Har hört att de är riktigt bra och att de har spelning på fredag i Västerås och att alla som har eller inte har vägarna förbi borde komma och besöka Nordiska Gårdsbandsfestivalen som de så fint ska spela på.
Snälla!

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Helt varm i kroppen, glad i hjärtat och spänningshuvudvärk så det skriker om det. Egentligen har inget speciellt hänt. Eller... jo.  För mig är det speciellt. Handlar det om denna person är det alltid speciellt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

ps. jag har ett funnit ett fint hjärtformat blåmärke på höften. måste vara ett tecken (ständigt på jakt efter tecken) ds

Två dvder för 99 kr på Maxi blev en av räddningarna denna kväll. Eller två då om man ska ta de var för sig. Jag kollar på Ebba och Didrik. Har kollat 2 timmar 26 minuter och 15 sekunder. 20 sekunder. Har druckit kaffe. Inte bra med koffein på natten. Man blir pigg och speedad och kan inte somna förrän framåt morgonen då det egentligen är dags att gå upp. Måste iallafall kolla klart på den första dvdn innan jag ens försöker lägga huvudet på kudden. Kan inte slita mig. Det är en så gullig serie. Det är bara så jobbigt att sitta här själv. Så deprimerande. Jag känner en stark längtan. Efter någon. Efter honom. Varför kan han inte bara vara lite spontan, söka upp min adress, knacka på och be om att få kolla på Ebba och Didrik med mig? Sitta här ihopkuren i min säng otroligt otroligt nära och precis precis snudda vid mig. Lite elektriskt spänning liksom. Varför kan inte jag vara lite spontan, söka upp hans adress, knacka på hans dörr och be om att få sitta ihopkuren bredvid honom i hans säng? Varför är jag så dryg och varför allra helst i sånnahär situationer? Varför gör jag aldrig någonting åt saken? Hade jag varit lite bättre på sånthär hade vi kanske fått uppleva den där elektriska spänningen precis just.... nu. Jag hade inte behövt känna besvikelsen över att sitta här ensam hela lördagskvällen. Ack. Blundar och hoppas litegrann att detta inte är verkligheten. Att det jag just skrev är verkligheten. Men det är den inte. Inte än. Inget är ju egentligen försent. Jag har fortfarande tid på mig att spela mina kort rätt och så vidare och så vidare. Vill vill vill. Måste måste måste. Åh gud hör min bön.
2 timmar 34 minuter 49 sekunder.
Var här.
Snälla.
Förlåt för mina ilandsproblem men för mig är detta enormt. Ni behöver inte ens läsa eller bry er jag behövde bara göra av med min överskottsenergi.



Den är fortfarande kvar

kom på att jag inte klarar mig utan bloggen och nu är jag inte fullt så deprimerad så sluta inte gå in här! behöver er också såklart :*

det snöar. DET SNÖAR

Imorgon far jag till Stockholm. Trevligt alltså.

Jag vill ha en vän. Vill du bli min vän?



ja-a

Jag önskar jag kunde säga; han är med mig nu. Men det kan jag inte. Kanske var en bild på mina fötter inte det bästa sättet att försöka få honom. Fötter skrämmer iväg folk. Men jaja. Gjort är gjort.



Shit.

För mycket kaffe och muffins i magen nu. Eller nej. Det är inte för mycket. Bara alldeles lagom liksom.
Jag är jätteglad idag. Skulle kunna springa på väggar och i taket. Trots ryggont, målarfärg på fingrarna och inte ett alltför lyckat ARL-prov. Men detta väger liksom inte så tungt. Inte lika tungt som de braiga sakerna. Bandet, HAN, vänner, det kommande lovet, spelningar, Stockholms filmfestival osv. Puss på världen.

Skrev ett långt inlägg som försvann så jag struntar i att ens försöka att skriva om det.
Fin helg. Redan söndag. Imorgon måndag vilket betyder rep och fika. Och chansen att se Honom i skolan.
Jag promenerade långt och länge idag och ska snart till min kusin som fyller år.

jag blir galen.
jag hatar att jag tycker om honom. men jag tycker om honom så mycket att jag hatar mig.
älska är ett för starkt ord i detta stadie så det var mycket nödvändigt att det byttes ut.
som ni ser har jag inte slutat fastän jag inte har något vettigt att skriva.
jag sa hej till honom igår för övrigt. hörde inte om han sa hej tillbaka för jag bara fortsatte att gå. men jag klarade det.
nu sitter jag och försöker komma på en almedalaktig låt. det går åt skogen.