shesdeadletsdisco

Två dvder för 99 kr på Maxi blev en av räddningarna denna kväll. Eller två då om man ska ta de var för sig. Jag kollar på Ebba och Didrik. Har kollat 2 timmar 26 minuter och 15 sekunder. 20 sekunder. Har druckit kaffe. Inte bra med koffein på natten. Man blir pigg och speedad och kan inte somna förrän framåt morgonen då det egentligen är dags att gå upp. Måste iallafall kolla klart på den första dvdn innan jag ens försöker lägga huvudet på kudden. Kan inte slita mig. Det är en så gullig serie. Det är bara så jobbigt att sitta här själv. Så deprimerande. Jag känner en stark längtan. Efter någon. Efter honom. Varför kan han inte bara vara lite spontan, söka upp min adress, knacka på och be om att få kolla på Ebba och Didrik med mig? Sitta här ihopkuren i min säng otroligt otroligt nära och precis precis snudda vid mig. Lite elektriskt spänning liksom. Varför kan inte jag vara lite spontan, söka upp hans adress, knacka på hans dörr och be om att få sitta ihopkuren bredvid honom i hans säng? Varför är jag så dryg och varför allra helst i sånnahär situationer? Varför gör jag aldrig någonting åt saken? Hade jag varit lite bättre på sånthär hade vi kanske fått uppleva den där elektriska spänningen precis just.... nu. Jag hade inte behövt känna besvikelsen över att sitta här ensam hela lördagskvällen. Ack. Blundar och hoppas litegrann att detta inte är verkligheten. Att det jag just skrev är verkligheten. Men det är den inte. Inte än. Inget är ju egentligen försent. Jag har fortfarande tid på mig att spela mina kort rätt och så vidare och så vidare. Vill vill vill. Måste måste måste. Åh gud hör min bön.
2 timmar 34 minuter 49 sekunder.
Var här.
Snälla.
Förlåt för mina ilandsproblem men för mig är detta enormt. Ni behöver inte ens läsa eller bry er jag behövde bara göra av med min överskottsenergi.



Den är fortfarande kvar